Monday, October 20, 2014

Någonting händer…….

 

 

IMG_2288

Sovrummet har fått sig en makeover i helgen. Pärlspontsplatttor på långväggarna och ny förvaring.  Ingen större renovering men gjorde stor skillnad.
Eftersom jag är där jag är har jag fått agera sällskap/dirigent. Jag är vanligen en driftig och handlingskraftig person så det är lite bitterljuvt att inte kunna hugga i.
Vår nya stil passar min man perfa då han vill ha stilrent så nu är han lika excited över våra förändringar som moi.
Ni som har ÖGAT ser att vi har det tråkiga kvar *suck*. Får se när det blir gjort…..Ler med tungan ute

Men en sak är jag säker på. Jag ÄLSKAR ljusa hem!!  Vitt is da shit! Skrattar

Kram till dig!

Thursday, October 9, 2014

Vulva plastik

 

IMG_4208

 

Låter exklusivt va?! Kan tala om att det inte känns lika exklusivt Ler med tungan ute 
I Måndags fick jag äntligen min operation, min vulva plastik. Förstår att det låter som om jag gjort höna snyggare men riktigt så roligt har jag inte haft.
Efter alla barn har slidväggen mellan nr 1 & 2 släppt, vilket gett en mer öppen planlösning än önskat…..
Nu har dom gått in och sytt fast muskeltrådarna igen vilket ska ge en mer ….öh….oskuldsfull känsla Blinkar *håller tummen*

Operationen gick bra men den blev mer omfattande än vad som var tänkt (lämnar detaljerna).  Jag hade ont, eller snarare ett enormt tryck långt bak i underlivet efter op där jag inte legat under men bra toxicated. . Fick morfin intravenöst ett tag och sen ett morfin liknande preparat som inte gav lika yrsel och smärtstillande innan jag togs från uppvaket till rummet.
Kunde inte resa mig upp utan att svimma förens sent på kvällen. Jag har min utbrändhet så jag har inga energidepåer att ta av vid sådana här tillfällen så antagligen återhämtar jag mig långsammare än andra. Man ska kunna kissa & tömma urinblåsan innan man får åka hem & vid en tio-tiden lyckades jag. Men lyckoruset av att få åka hem rycktes snabbt bort för jag blödde alldeles för kraftigt. Jag rullades till gynekologstolen för en undersökning där jag trodde att jag skulle dö!!!!  
Läkaren satte in tänger som öppnade underlivet (för att kunna se ända in) och det trycket jag fick mot alla de stygn som satts var en obeskrivlig smärta! Fy fan…. Det visade sig att det kanske skulle ha satts ett till stygn för det blödde ur ett kärl längst längst in. En strumpa dränktes med blodstillande & bedövningsmedel och trycktes in. Där fick det sitta i 4 timmar, till 3 på natten. Förhoppningsvis skulle det göra att blodflödet stoppades och en ny operation inte skulle behövas.
Jag väcktes kl 3 och dom drog ut strumpan. Reste mig för att gå in och kissa och det bara rann blod ner för benen…. Gaaah, fick sätta händerna under för att ta emot blodet…. Var helt övertygad om att det gått åt helvete men när jag vaknade på morgonen var blodflödet borta *puh*  
Fick åka hem straxt efter lunch. Kan inte sitta riktigt och det kan ta ett par dagar till innan obehaget försvinner. Eftersom operationen blev större än tänkt kunde jag likna den vid att ha fött mitt första barn och yah, it sure feels like it. 
Hur som haver hoppas jag resultatet blir bra vilket vi får se om 8 veckor. Thats right girls….inget samliv på minst 8 veckor (!)  Den som väntar på något gott Ler

 

Info:
Känner ni att det inte är som det en gång var, ta kontakt med gyn. Den här operationen är vanlig och i mitt fall ( om inte alla fall ) kom den utav barnafödande. Muskeltrådarna som sitter i väggen mellan anal & slida släpper och den blir tunn. Det i sin tur gör att man känner mindre vid tex samlag.
Läkaren kan vid operationen göra dig hur trång som helst men en seriös läkare gör operationen så att det går att leva med den. Det ska vara skönt för den som gör det, inte den andre bara.
Man får inte lyfta, ha sex, anstränga sig hårt på 8 veckor.
Jag måste hela tiden påminna mig om att gå en vända varje dag för att förebygga blodpropp.

 

Så, nu vet ni liiiite mer om mig igen *fniss*

Take care!

Sunday, October 5, 2014

Om jag får välja

 

 

Kök-bänk

mellan en man som snickrar eller en man som har god hand med elektronik är svaret givet. Måste ha vart högre makter med i spelet när vi träffades för oj oj oj vilken matchning vi är! Jag bad om en bänk, och vips, där står den nu så  vacker i vårt kök Ler Krävs inte många plankor för att frugan ska le i detta hus *fniss*

Trevlig kväll till er. Jag ska knoppa tidigt för i morgon ska jag (förhoppningsvis) bli oskuld igen Blinkar

Tjao

Tuesday, September 30, 2014

Check this out!

 

 

10716246_10152491613024858_685908125_n

10416630_10152491612819858_1988349794_n

10681783_10152491612854858_1992009837_n

10714616_10152491612574858_1846595583_n

ny

Min syster & fotograf  Maria tog kort till vår första fotovägg. Vi har aldrig haft kort framme på barnen (skäms) men nu äntligen fick jag tummen ur Ler
Blev såå nöjd(!) Du kan se resultatet på min Instagram. Du hittar mig under Soderberg4.

Ha en fortsatt trevlig vecka.
Kram Erika

PS: Tusen tusen tack alla för era fina kommentarer i förra inlägget. Betyder mycket att få stöd och höra andras berättelser. Tack!

Monday, September 8, 2014

Im a strong women!

 

 

IMG_2178

Men nu har krafterna tagit slut…..

Jag är en stark person men vi har varit med om mycket de senaste 11 åren. Jag hade tänkt berätta om det men jag väljer att spara vissa delar inom familjen. Är det något jag lärt mig är det att folk kan ta vad som helst och använda det emot dig… Vissa hittar alltid en väg att smutskasta, tyvärr.
Jag kan se ett par som får sig en kick av att se mig rasa.“Den alltid så glade & energiska Erika var inte så bra ändå….”
Så jag tar det i stora drag bara.

För 4 år sedan sökte jag ett jobb där chefen för det nya jobbet ifrågasatte med stark ton om jag verkligen skulle jobba heltid med 4 små barn. 
Just då fattade jag inte varför man inte skulle kunna men idag förstår jag hans oro.
Fattigt med sömn i 11 år, i perioder nästintill obefintlig. William sov ytterst lite första 3 åren. Han sov ungefär 20 min under dagen (ett par ggr), somnade mellan 22-23 på kvällen för att sen vakna varannan timme & slutligen vakna för dagen kl 4 på morgonen. Mitt i detta jobbade jag full skiftgång (5-skift). Jag gick ofta på förmiddagsskiften med en timmes sömn och efter nätterna somnade jag runt 8 och vaknade 10:30. När William var 2,5 kom Nicodemus och han var sjuk jämt! En vecka gammal fick han lunginflammation och vi blev inlagda en vecka. Sen åkte vi in och ut under det första året…..
Det rullade på med Paloma och Noel och på 6 år hade vi 4 barn. Varje graviditet har varit otroligt tunga men jag ÄLSKAR min stora familj.

Vi hade flera blöjbarn samtidigt och med många barn kommer också många sjuktillfällen. Vi har varit otroligt drabbade under många år. Ett år tog den ena magsjukan över efter den andra i månader… Det var fruktansvärt. Jag har varit höggravid med magsjuka, influensa, u name it. Hostade av ett revben höggravid med Paloma.
Paloma och Noel ville inte ta bröstet så jag pumpade helt i 4 månader med båda för att ge dom bästa skyddet mot allergi. 3 ungar ensam hemma och fick lov att pumpa varje timme eftersom mjölk mängden var så dålig.

Vi har sällan barnvakt och barnen har varit med oss under alla våra renoveringar. Renovera, torka skit, laga mat, leka…….. Och samtidigt har vi varit extremt noga med mattider etc pga av att William krävt det sen start.
Min personlighet gör att jag vill vara igång hela tiden. Att bara vara gör mig stressad så både kropp & knopp är i farten hela tiden. Tankarna går på fullvarv non stop.
Jag går på adhd utredning så vi får se om det kan vara nån bokstav som ställer till det. (William går också på utredning)
Jag och M har inte haft “egentid” på 12 år, förutom den dagen vi åkte till Ikea i Västerås över dagen typ.

Vi jobbar båda heltid och det har varit många svängar med varsel på jobbet vilket har gjort att jag gått med ständig oro under en längre tid.
Jag älskar mitt jobb och eftersom jag har den personlighet jag har mår jag bäst om jag har mycket att göra hela tiden, även på jobbet.

*Det finns saker jag utelämnat här och som ingen annan än jag och mina närmaste har med att göra men som har påverkan*

*******************

Utbränd

För 2 år sedan började symptomen som jag så länge ignorerat.
Kraftiga yrselanfall där hela omgivningen snurrade och känselbortfall. De första proverna på vc togs men inget visades. 
Så fortsatte det och känselbortfallen blev allt värre. Ibland hade jag svårt att hålla i pennan på jobbet och det visade sig även i ben och armar. Kroppen blev stelare & stelare, trött och orkeslös. Jag hade svårt att koncentrera mig…
Jag trodde det kunde vara MS eller reumatiskt eftersom det ligger nära i familjen och ännu fler prover togs.
Sommaren kom och jag skulle börja motionera (gå) som jag gör varje vår men jag fick inte med mig kroppen(!). 
Vikten började öka och jag trodde det berodde på min medicin, vilket jag förstår idag att det inte gör. Jag har lagt på mig 20kg på kort tid. I vanliga fall brukar jag rasa i vikt när jag lägger om kosten men inget hände. Personer runt om ville få det till att jag började nå en ålder där man inte har samma förbränning som jag haft men jag känner min kropp och jag visste att någonting var fel. 
Tiden gick och jag kände mig tröttare och tröttare…svagare och svagare…. Fler prover togs.

I vintras somnade jag där jag satt och hade svårt att orka ta mig uppför trappen till sängen. Jag sov, sov & sov vilket jag aldrig gjort men blev inte piggare….bara sämre.
Min energi räckte till på jobbet men jag hade/har inget kvar till min familj. Enkla vardags  sysslor känns jobbiga. borsta tänderna på barnen ku vara en kamp mot mig själv. Armarna orkar knappt lyfta sig själva och benen bär inte.

Under de sista åren har jag inte ens haft orken att träffa mina vänner…. :(


I vanliga fall blir jag uppåt om jag dricker alkohol (understryker att jag sällan dricker) men nu blir det än värre efter ett glas.

Semestern var mer än efterlängtad i år och förhoppningen var att jag skulle vila upp mig och få energi till hösten, men så blev det inte. Istället blev det vändpunkten.
Jag brakade ihop totalt!
Läkarnas ord om att jag skulle vara utmattad, utbränd börjad få fäste. Det var dags att dra undan skygglapparna.

Jag är en stark, energisk tjej  med stor livsglädje och hade aldrig trott att detta skulle kunna hända MIG. Är fortfarande i processen att förstå. Kan inte riktigt säga orden högt utan att rysa av skam och förtvivlan.
Jag är en envis jävel men jag har kapitulerat. Kapitulerat till kraftlösheten.
Orkar inte staka mig igenom varenda dag längre.
Bara för att vara så förbannat duktig. Inte gentemot andra utan mot mig själv. Jag ställer höga krav på mig själv och kommer säkerligen i den här processen lära mig att se mig själv med mer förlåtelse.

I fredags var jag hos företagsläkaren och han sjukskrev mig året ut. Jag föll i tårar men efter 2 timmars samtal förstår jag att jag måste lyssna på vad han säger och ge mig tiden att bli frisk.

Jag har dagar, timmar som är bättre än andra. Jag är fortfarande Erika med det glada humöret för dig jag möter på gatan.
Att vara utmattad/utbränd betyder inte att man måste se handikappad ut eller ligga till sängs dagarna i ända.
Säger detta så slipper ni undra om ni ser mig handla på Ica eller vara i lekparken med mina barn. Utbrändhet syns inte och ingen ser hur jag kämpar med mig själv för att orka!

Jag vill inte ha ömkan. Jag kommer följa min KBT psykologs råd och uppgifter när det väl kommer och jobba så hårt jag kan för att komma tillbaka starkare och visare.
Jag tror inte på att gå hemma för länge. För min del skulle det göra mig ännu sämre så jag hoppas tiden ska räcka för mig så jag kan gå tillbaka till mitt jobb och skrattet vi har kollegor mellan. Orka träffa mina vänner & framför allt, orka vara mamma/maka, Erika!

Jag hoppas att sjukgymnasten ska kunna ge mig hjälpmedel att stärka min rygg så jag slipper smärtan i den och resten av kroppen.
Jag orkar inte gå power walks men det var viktigt att komma ut på en lätt promenad en halvtimme/dag så det ska jag ta tag i.
Alla ggr jag försökt att ta upp träningen med eller utan PT och förlorat mot min vilja genom att knappt orka lyfta kettlebellen. Fruktansvärt nedslående men idag förstår jag varför….

Jag börjar en ny period av mitt liv. Jag avslutar kampen mot mig själv och påbörjar läkningen.

Jag ska tillbaka!

PS: Jag vill inte få mig att framstå som duktig eller som idiot. Vill bara visa en del av varför jag mår som jag gör.
Att vi valt att skaffa många barn trots svårigheter är att vi tog oss igenom dom. Det är nu det  kommer ikapp.

Thursday, August 21, 2014

Några steg upp…

 

 

IMG_2162

är vi äntligen klara med hall renoveringen. Vi slängde upp pärlsponts plattor i hall, Nicodemus & Noels rum & i trappen. Jätte smidigt att klämma upp över vävtapeten.
Det enda negativa är att plattorna inte är råvita som jag gillar utan mer antikvita……
Nästa steg är vårt sovrum och bygge av nya spegeldörrar men det får ske när kraft & tid finns Ler

Kram Erika

Tuesday, August 12, 2014

#livingroom

 

 

IMG_1960

 

Just want to say good night Berättar hemlighet

Sunday, August 3, 2014

Stripes……

 

 

IMG_2137

Jag är så förbaskat trött på vår randiga tapet i vardagsrummet(!) Men jag har ingen aning om vart jag vill gå från här….. Ännu stelare eller en lantligt?!  Ja dessa problem Ler med tungan ute 
Hoppas ni har det bra. Själv håller jag på att rinna bort *gulp*

Kram

Thursday, July 31, 2014

Helt enkelt stopp

 

 

IMG_2114

Guten abend!

Vet inte vad det är…… Varje gång jag sätter mig för att blogga får jag “tung” häfta. Jag har så mycket tankar ( det vet ni som följt mig ett tag) som jag behöver/vill ventilera men fasiken!
Jag kanske borde börja ta mig en hutt eller 2 innan så kanske det rinner på bättre Blinkar
Hoppas ni har det bra!
Kram

Monday, July 28, 2014

A taste of summer……

 

IMG_2096

Efter en vecka på Skrea camping i Falkenberg har jag sett till att förlänga det ljuva västkust livet genom att ta med mig handplockade snäckor hem. Ger ett minne för livet & ett vackert stilleben till hemmet.
Men 2 veckor kvar på semestern ska jag försöka njuta vidare.
Puss & Kram
Erika